Jag fick mig en smärre chock när jag satt och svara på ett mail från en gammal klasskamrat och tänkte tillbaka på när vi gick i skolan, jag kommer ihåg det som igår, men när jag tänkte efter så blir det 13 år sedan. Pust var har dessa år tagit vägen..
Känns som åren mellan 20-30 sa poff och nu sitter man här med hus, man, barn och två bilar och ens största utmaning om dagarna är att få flickan att testa nya puréer och upptäcka att bajsblöjan inte bara ändrat färg utan lukt.. Tjafset här hemma handlar mest är om vem som ska upptäcka den fulla blöjan och göra något åt det och vem som sover mest/minst.
Lyckan är dock total. Det finns stunder där man verkligen känner sig behövd och älskad och man glömmer att man inte sovit så mycket eller att förra blöjan fick en att klökas. Ett är när Alma är nyammad och släpper tutten och ler det största leendet mot en. Eller när man på morgonen vaknar av att hon ligger och jollrar bredvid en i sängen och när man vänder sig om och tittar på henne så möts man av det där fantastiska leendet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar